Det fanns en tid då de statligt ägda bankerna i ett antal länder garanterade utbytet av sina sedlar till guld till ett visst pris - ibland pekade guldmassan direkt på sedeln.

År 1717 införde Newton, som förutom alla sina vetenskapliga landvinningar också var guvernör för Royal Mint, de facto guldmyntfoten genom att sätta en fast kurs på pund sterling till guld. På den tiden fanns redan de första centralbankerna: Amsterdam Bank (1609), Bank of England (1694), den franska Banque Generale (1716). Även om Newton band värdet på pundet till guld 1717, introducerades guldmyntfoten inte officiellt i England förrän 100 år senare, 1816, efter segern över Napoleon.

Det brittiska pundet ansågs då vara den mest stabila valutan i världen. Och detta var motiverat, eftersom pundet när som helst kunde överlämnas till banken och i gengäld erhålla fullvärdigt guld utan att förlora sin kvantitet.

USA tog då över skyldigheten att säkra sedlarna i guld. Den amerikanska kongressen satte priset på guld 1792, men blev senare skyldig att byta ut sedlar mot guld.

Även i andra länder gjordes försök att lägga guld till papperspengar för att deklarera deras hållbarhet. Dessa stater inkluderade Belgien, Storbritannien, Tyskland, Nederländerna, Ryssland (införde den gyllene rubeln 1897-1899), Frankrike och Schweiz.

De bildade ett guldblock och kom överens om ett enda guldpris för dem. Detta gjorde det enkelt att räkna om växelkurser och genomföra ömsesidiga avräkningar.

Alla länder kunde dock inte ständigt säkra guldinnehållet i sina pengar. Ryssland drog sig ur Golden Pool 1914 på grund av utbrottet av första världskriget, Storbritannien 1931, USA 1971 (se tabell 1).

1971 är det faktiska slutdatumet för guldmyntfotsperioden. Alla länders regeringar avstod från att säkra sina pengar i guld. Samtidigt användes ett villkorat guldpris på 35 US-dollar per uns för ömsesidiga uppgörelser mellan länderna i guldblocket.

1976 slutade det allmänna beslutet från deltagarna i guldblocket att betrakta guld som ett mått på värdet av valutor, dess pris upprätthölls inte längre på konstgjord väg. Som ett resultat såldes guld som en vanlig börshandlad vara, och dess pris började stiga snabbt.